Ulrika Lindholm (född Fredriksdotter) föddes i Raukasjö 1886 och bodde där tills hon var 21 år. Hon var barnbarn till de första bosättarna i Raukasjö. I Raukasjö bevarades en oerhört stor visskatt, inte minst genom Ulrikas far Fredrik Andersson, som enligt dåtida berättelser var Frostvikens bästa fiolspelare och hennes mor Sofia. Hon gifte sig med handelskooperatören Jöns Lindholm, fick två barn och väntade sitt tredje då Jöns dog. Hon bosatte sig till slut i Enskede, där hon liksom på tidigare boplatser var handelsföreståndare.
Hon vann där en riksomfattande tävling om gamla tiders förhållanden, vilket ledde till att hon kom att sjunga in mer än 360 gamla visor för Sveriges Radios räkning. Vid sidan om Svea Jansson från Åbolands skärgård och Lena Larsson från Kungsälvs Ytterby framstår hon som en av Sveriges tre stora vissångerskor. Hon tilldelades 1971 Hazeliusmedaljen för sina bidrag till bevarandet av svensk kultur. Ulrika dog 1977, 91 år gammal.
Foto: omkring 1970
Text: Elof Näslund
