Fjällbjörk

Fjällbjörk (tidigare Betula tortuosa) är numera kategoriserad som en variant (Betula pubescens var. tortuosa) eller underart (Betula pubescens ssp. tortuosa) av glasbjörk som återfinns i fjälltrakterna, vanligtvis som skogsgräns vid trädgränsen. Arten är ett mellanting mellan träd och buske beroende på växtförhållandena och rådande snödjup. Stammens form och utseende påverkas av snödjupet.

De träd som finns i fjällen kallas fjällbjörkar. De ser ut som vanliga björkar men är mindre och krokigare. Ofta har de inte en tjock rak stam utan flera smala och krokiga stammar som går ihop längst ner. Ju längre upp på fjället man kommer desto mindre blir dom.

Det finns också buskar som dvärgbjörk och många olika videarter, samt en. Enarna i fjällen är låga och kryper längs marken. En enbuske är kanske bara ett par decimeter hög men platt och kan täcka flera kvadratmeter. Barren är korta och breda och sticks nästan inte alls.

Mer än 15 olika arter av viden kan man hitta i fjällen. En del, som dvärg- och nätvide, når bara någon centimeter över markytan. Andra, som lapp-, rip- och ullvide, blir ibland 1,5–2 meter höga.

Fjällbjörk i Borgafjäll

Fjällbjörkskog
Fjällbjörkskog i Ljungdalen.
Den subalpina regionen, ligger, som namnet antyder, precis under den alpina regionen. Regionen är huvudsakligen bevuxen av fjällbjörk. Den subalpina regionen och fjällbjörksskogen sträcker sig från gränsen mot fjällbarrskogen och upp till och med skogsgränsen, där den plötsligt upphör. Fjällbjörkskog är som skogstyp unik på många sätt. Den är beroende av närhet till havet och nästan begränsad till den skandinaviska fjällkedjan. I bergskedjor med mer kontinentalt klimat än Skanderna utgör normalt barrskog den subalpina regionen. Det är bara på Island, Skottland och Kamtjatka-halvön i nordöstra Ryssland som det finns liknande fjällnära björkskog.

Fjällbjörkskogen är troligen Skandinaviens äldsta skog och den började invandra redan vid mildare perioder under den senaste istiden. De äldsta fjällbjörkarna på fjällen idag har uppskattats till att vara omkring 100 år gamla. Vid högre ålder drabbas de lätt av röta och blåser omkull.

Björkskogens utseende och sammansättning varierar från område till område. I flack terräng och vid torra och magra markförhållanden växer så kallad hedbjörkskog. I undervegetationen dominerar mossor, risbuskar, gräs och örter. Täta busksnår av exempelvis dvärgbjörk, en och vide, är vanliga mellan träden och gör ofta terrängen svårframkomlig. Ängsbjörkskog växer på sluttningar och på platser där marken är näringsrik och fuktig samt där värmeinstrålningen är god. Ängsbjörkskogen är den frodigaste skogstypen i fjällen. Undervegetationen består främst av täta och högvuxna örter. Ängsbjörkskogen är vanligast i högfjällens dalgångar och i områden med riklig nederbörd.

Träd, Fjällbjörk i Borgafjäll

Källor:
Wikipedia

Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies.