Det finns en del mysterier i vår bygd, som vi måste hjälpas åt att reda ut. Innan jag går vidare med min berättelse om Borgabygden måste jag få lite ordning i följande förhållanden.
Det sägs, att när en liten fågel i Borga, ”kocksiken” (Lavskrika) eller kanske till och med en talltita, slår några slag med sina vingar, så lär kraften av dessa vingeslag fortplanta sig över jorden och öka i styrka så att den till slut blir till en orkan söder om Stenbockens vändkrets i Australien. Förklara det den som kan.
För att inte tala om Vintergatan.
”Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himmelen opp”, och gärna då en stjärnklar vinternatt i Borga. Då ser du en del av Vintergatan – Polstjärnan, Lyran, Orion, Sirion, Väduren…
Trots den vida utsikten, ser du bara en pytteliten del av Vintergatan.
Det är nämligen så, som du säkert redan vet, att Vintergatan är en virvel av tvåhundra miljarder stjärnor. Den är ett spiralformat bälte med en diameter av på över hundratusen ljusår. Vår lilla plats i Borga rör sig med en hastighet av tvåhundrafemtio meter i sekunden och det tar oss tvåhundrafemtio miljoner år att fullborda ett helt varv runt dess axel.
Är det så konstigt då, att man får lite huvudvärk ibland?
Och till Dorotea är det ca tio mil.
Text: Elof Näslund