Idag gör jag det lätt för mig, jag knycker helt enkelt en text ur boken: ”Ur Frostviksfjällens skuggor”.
”Det var år 1928. Flera tiotal mannar var engagerade i flottningsarbete. Det var timmer från Borga, Söjnarselet, Skrymtliden med flera platser som skulle ner, först och främst till Dabbsjön. Vid björnrännan hade en stor bröt bildats. Två unga män gick ut för att frigöra bröten. Att detta var ett våghalsigt företag kunde alla se, ty nedanför bröten skummade en kraftig fors och det timmer som fanns mellan land och bröten syntes löst och guppande. Det var ju på detta löstimmer som mannarna hoppades kunna rädda sig – springande – när bröten började röra på sig. Emellertid lossnade bröten helt hastigt. Löstimmer, bröt och mannar störtade utför forsen. Stockarna och brötkarlarna kastades om varandra som stickor på de skummande forsvågorna.
I det ögonblick brötkarlarna såg att ingen räddning fanns, reste sig den ene av ynglingarna – och sjöng: Hälsa dem där hemma, hälsa mor och far, hälsa lilla syst… Där blev det tyst och allt var borta. På land stod kamraterna stumma och skälvande.
Några sprang ner efter forsens sidor i hopp om att få se någon arm sticka upp ur vattnet, eller eventuellt annat tecken från kamraterna, men inget syntes. De drunknade är fortfarande kvar i det våta elementet. Försök har gjorts flera gånger att finna deras kvarlevor men utan resultat. Ett i sanning dystert öde för franka, käcka flottare.
En frostviksbo som var med i arbetet har återberättat händelsen.”
Denna hemska händelse hörde jag en del om i min barndom. Tyvärr minns jag inget mera än vad som berättas ovan. Vilka var det som drunknade? Var kom de ifrån? Om någon vet, så vore det bra att få det berättat i gästboken (eller per telefon).
Text: Elof Näslund