Den stora bygden med de små byarna

Först det ”rumsliga”, dvs. ”ungefärliga angivelser” om de första bosättningarna och åren för dessa och bosättarnas namn i nordvästra Jämtland/Frostviken och i sydvästra Lappland. (Obs: Det är bara männens namn som anges, kvinnors namn sattes inte på köpeshandlingar, för den tiden helt naturligt, eftersom kvinnor inte var ”myndiga”).

Jämtlandssidan:
Daima, omkr 1831, Jon Danielsson fr Kyrkbolandet
Storjola, 1835, Anders Larsson fr Ankarvattnet
Raukasjö, 1841, Anders Larsson fr Ankarvattnet
Dabbsjön, omkr 1850, Jon Danielsson fr Kyrkbolandet

Lapplandssidan: 
Båtas 1 o 2 (Solberg), 1821, ”lappmannen” Nils Thomasson Båtas Tantus
Dabbnäs, 1822, ”lappmannen” Anders Andersson
Afasjö, 1827, Anders Gabrielsson-Långström
Subbme, 1830, Nybyggaren och ”lappmannen” Anders Pålsson, Sörfors
Löfsjö, 1831, Anders Gabrielsson-Långström
Stenbäck, omkr 1890, Mikael Jonsson, Båtas (inhysningslägenhet)

Obs: Ansökningsår och anläggningsår för nya hemmansbildningar överensstämde inte alltid. Efter denna Brasklapp:

Var finns de övriga byarna och enstakagårdarna i denna förteckning? Ja, de finns inte alls, eftersom de inte antecknats som ”hemman” fast de bevisligen varit bosättningar där i mycket långa tider.

Jag namnger nu dessa bortsorterade bosättningar, så långt jag minns:

Brännliden, Seugnarselet, Skrymtliden, Borgaluspen, Östra och Västra Värjaren och Raukaselet. Och Borga blev inte enskilt hemman förrän många år efter etableringen av ”Avasjöhemmanet”. Jag hoppas kunna berätta om några av dessa boställen senare i min skildring om Borgabygden.

Hör gärna av er, om det är något ni vill ha berättat om denna bygd.

Sedan jag lagt ut ovanstående korta berättelse om bosättningar i Borgabygden på nätet har Jan-Yngve Persson, uppväxt i Solberg, kontaktat mig och upplyst om att Brännliden ursprungligen var fäbodvall till Solberg. Detta är en mycket viktig upplysning, inte bara för Brännliden, utan för hela bygden. De egna jordarna innanför hemmansgränserna räckte inte alltid till för försörjningen, varför man sökte sig till omgivande marker och, tydligen helt lagenligt, etablerade odlingar där.

Flera av dessa odlingar ledde senare till bosättningar, låt vara på statens mark (Kronotorp). Brännliden är fortfarande bebodd. (Hjärtliga hälsningar till Rut och hennes son Bernt i Brännliden). Fäbodvallar fanns också i Borgaluspen och Västra Värjaren.

Borgaluspen har också kallats ”Borgavall”, vilket betyder att det var fäbodvall till hemmanet Daima (liksom östra Värjaren). Borgaluspen var bebodd sedan 1830-talet och fram till mars 1955.

För övrigt är jag tacksam för att Jan-Yngve Persson delger mig sina stora kunskaper om Borgabygden. Jag välkomnar också andra att höra av sig med sina berättelser. Tillsammans kan vi kanske göra en så bra berättelse, som denna bygd förtjänar.

Text: Elof Näslund

Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies.