Väderkuriosa

Vädret är något som påverkar oss alla. Här kommer lite väderkuriosa att läsa. Det är ett utmärkt samtalsämne och det styr även våra liv. Långt tillbaka var det spågummor och spågubbar som stod för prognoserna. Idag är det högteknologiska och vetenskapliga metoder som står för väderprognoserna.

Bland det allra tidigaste sätten man har hittat att förutspå väder finns i Bibeln när Jesus håller tal till folket:

"När ni ser ett moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och det blir det också.
Och när ni märker att vinden blir sydlig, säger ni att det blir hett, och det blir det"
Lukas 12:54.

Redan de gamla grekerna som levde 500 år före Kristus började betrakta världen ur naturvetenskaplig synvinkel. De försökte ge naturliga förklaringar på företeelser i stället för att förklara dem med myter.

Aristoteles som levde på 300-talet brukar betraktas som den västerländska filosofins och vetenskapens fader. Han skrev bland annat ett verk som heter "Meteorologica", där han sammanställde sin uppfattning om vad som händer i atmosfären.

Theofrastos hette en av Aristoteles lärjungar, han nedtecknade ett antal av den tidens prognosmetoder. En del byggde på molnhimlens utseende och kunde vara ganska användbara. Andra metoder var helt vansinniga: "Om grodor i träsken upprepar sitt entoniga klagande, upplösa sig molnen i strömmar av regn" eller "Om spindelväven rör sig, blir det vind eller storm."

Under de första 1500 åren av vår tideräkning hände det inte speciellt mycket när det gällde väderförutsägelser. Naturligtvis så ägnade sig sjöfarare och bönder åt att försöka förutsäga kommande väder, men det mesta var bara skrock och ingen förstod egentligen vad som hände i lufthavet.

Det var först på 1500-1600 talet som det började komma ut kalendrar med väderspådomar, bondepraktikor och liknande. De kunde t.ex. innehålla utsagor som: "När järngrytorna mer än vanligt svärta maten, blir det regn och fuktig väderlek. Iskalla fötter på fullväxt folk i varmt rum om vintern är alltid tecken till snö.

De kunde också innehålla mer meteorlogiskt riktiga iakttagelser som: Södra och mörka moln, som uppstiga bittida om morgonen, båda alltid för regn. Moln kring om jordbrynen, lika åtskilliga bergklippor, giva antingen blåst ur sig eller i sig".

I almanackor kunde man läsa: "Sådant väder är det Marie besökelsedag (2juli), sådant blir det i fyrtio dagar."
I vissa almanackor trodde man att samma väder återkom vart 19:e år, precis som månskiftena.

Från 1600-talet och framåt utvecklades naturvetenskapen och man uppfann meteorlogiska mätinstrument som termometer, barometer och hygrometer.

Man började intressera sig för sambandet mellan lufttrycksförändringar och väderförändringar.

I slutet av 1700-talet började man upprätta ett nät av meteorlogiska mätstationer över hela Europa. I Sverige fanns Observationskullen i Stockholm.

1873 bildades i Sverige "Statens Meteorlogiska Centralanstalt" som sedermera blev SMHI. Den allra första väderleksprognosen utfärdades klockan 8.00 den 1/1-1881 och löd: "Fortfarande västliga vindar med klar himmel i södra och mellersta Skandinavien." Dessvärre blev det nästa dag helmulet i hela Skandinavien.

I början av 1900-talet vidareutvecklades meteorlogin och prognoserna blev sakta men säkert allt bättre.

De senaste 50 åren har datorutvecklingen revolutionerat väderprognoserna. Vädersatelliter och väderradar har avsevärt förbättrat kartläggningen av vädret.

Den 14 november 1854 inträffade en händelse som blev avgörande för meteorologins vidareutveckling. Det var mitt under Krimkriget. En kraftig storm på Svarta Havet sänkte stora delar av de allierades flotta. Efter katastrofen gjorde man en omfattande undersökning av väderläget i Europa dagarna före stormen och insåg att den hade kunnat förutses om man varit tillräckligt uppmärksam och hade haft telegrafisk väderrapportering. Detta blev startskottet till de första vädertjänsterna.

1873 bildades i Sverige ”Statens Meteorologiska Centralanstalt” som sedermera blev SMHI. Den första väderprognosen utfärdades klockan 8 den 1 januari 1881 och löd: ”Fortfarande västliga vindar med klar himmel i södra och mellersta Skandinavien”. Dessvärre blev det nästa dag helmulet i hela Skandinavien...

Början av 1900-talet

I början av nittonhundratalet vidareutvecklades meteorologin och prognoserna blev sakta men säkert allt bättre. Från 1918 och något decennium framåt var norska och svenska meteorologer världsledande inom meteorologin. Den sk. ”Bergenskolan” (efter staden Bergen i Norge, där dessa meteorologer verkade) införde nya begrepp som ”fronter” och ”luftmassor”. Mycket man inte tidigare förstod fick sin förklaring av Bergenskolans meteorologer.